En hel vecka senare, och en efterrapport från måndagen den 29/6 och tisdagen den 30/6

Så var det söndag natt igen och det är svårt att förstå att det har gått en hel vecka sen vi åkte ut till sommarstugan. Mycket har hänt, en del saker får vi resta men det mesta blev faktiskt klart som planerat. Jag blev upphämtad i Degerfors på måndag eftermiddag av Sanna och Sebastian och tillsammans med resten av teamet åkte vi de dryga två milen till vår slutdestination, ett underbart litet trähus mitt ute i ingenstans som vår scenograf Julia hittat. 10 personen delade glatt på tre sovrum som fylldes med väskor, madrasser, rekvisita, plastpåsar, datorer, sladdar och ungefär allt annat som man kan tänka sig att ett filmteam kan behöva inför en hel inspelningsvecka. Allt kom med (förutom fotografens privata väska som blivit kvar utanför filmbasen i Stockholm) och såhär i efterhand kan jag bara förundras över att vi fick med oss allt tillbaka till Örebro igen med tanke på hur fullt huset varit. Vi började i allafall med att spela in en skymningsscen med moppen som vi egentligen redan tagit, tyvärr hade vi glömt bort kylväskan som skulle hänga på styret så det var bara att bita ihop, ta bilderna igen och i framtiden ha ännu bättre koll att all rekvisita verkligen kommer med. Vi tog sedan en paus på ett par timmar då det var för mörkt för att filma för att sedan sätta igång igen vid tre-tiden med en gryningsscen. I min scriptarapport läser jag att den sista bilden blev klar kl 04.40.

På tidagen regnade det på dagen vilket innebar en del väntan, Sebastian och Adam ljussatte, Sanna repade med Villiam och Maria och resten av oss gjorde så mycket vi bara kunde för att inspelningen skulle kunna sätta igång så fort vädret tillät. Tillslut kunde vi i allafall sätta igång och bortsett från en bråkig flytväst som inte ville ramla ur ett förråd (som egentligen va en toalett) på rätt sätt gick allt förvånansvärt enkelt. Vi tog 10 bilder på 3 timmar vilket gjorde att jag och Mathieu kunde åka ut på vägarna och ta VILT ljud utanför mataffären, aldrig förr har jag varit så pass medveten om hur mycket ljud det finns överallt. En "tyst" väg är oftast allt annat än tyst, det kan vara en envis fågel, en förbipasserande bil eller en bonde som jobbar över och dagens insikt blev att ljudet ofta kräver lika mycket tid som bilden.

Efteråt va det dags för en av nyckelscenerna i filmen, den då kvinnan sitter på golvet nedanför en säng där pojken ligger och målar i luften. Kvinnan ska vara berusad och hålla en lång monolog, stämningen va koncentrerad och alla va medvetna om att det här förmodligen var vår största utmaning hittills. Maria va lite nervös för att hon skulle komma av sig och Sanna lugnade bäst hon kunde genom att säga att vi kunde köra scenen om och om igen tills den satt. Så när "var så god att börja" sas va det nog ingen som trodde att det skulle bli bra på första tagningen, men oj så fel vi hade! Maria va helt fantastisk och trollband oss alla med en inlevelse som visar prov på vilka skådespelartalanger hon besitter, och hon kom ihåg varenda liten replik. När Sanna sagt "tack" applåderade alla i rummet. Allt gick så bra att vi han med en extra interiörscen innan det va dags att åka ut till ängen och filma i gryningsljuset. Tyvärr blev vi inte klara med den scenen då det blev för ljust, kl 05.30 va vi hemma och 5 minuter senare va huset knäpptyst och alla hade somnat.