Tisdag 14/7-09

Magnus och hans son kom till oss på måndagskvällen för att vi skulle kunna ta mackscenen med läraren nästkommande morgon. Vi har varit där ett antal gånger nu och börjar få kläm på hur det fungerar så efter tre timmar hade vi alla 10 bilderna och kunde åka hem. En rolig liten detalj är att Adam (som har körkort) fick vara stand-in för Villiam i rollen som pojken när han kör in på macken så nu har regissören, producenten, maskören och inspelningsledaren alla varit med som statister i filmen.

Varje gång vi är ute och filmar på locations slås jag av vilken skillnad det är på hur medgörliga folk är här i jämförelse med i Stockholm. Som idag till exempel, macken öppnas bara för oss kl 6 på morgonen, vi får nycklarna till allt och lämnas sedan ifred med arbetet. När klockan är 9 öppnar macken för vanliga kunder men eftersom att vi inte är klara stoppas kunderna utanför butiken under tagningarna och bes vänta utanför tills vi är klara. Och det går alla med på utan att klaga. Jag kan inte föreställa mig att det skulle gå att ockupera en bensinmack i Stockholm en tisdagmorgon och be kunderna som behöver tanka på vägen till jobbet att "vänta ett par minuter för vi håller på att spela in en novellfilm här"...

Dagens tack går till Annikas bensin och servicebutik för att vi återigen fått tillträde till allas vår favoritmack. Och bilden kommer från scriptakameran igen, Per du måste komma hem snart och ta lite fina bilder som vi kan lägga upp för de som jag tar ser inte mycket ut för världen.

Måndag 13/7-09

En hel vecka har gått och det är dags för oss att sätta igång igen. Det är svårt det där med pauser mitt i inspelningen, på ett sätt behöver folk få sömn och hämta ny energi utanför teamet men samtidigt är det riskabelt att spräcka bubblan som alla som jobbar med projektet hamnar i. Man vet inte hur höga ambitions- och energinivåerna kommer att vara efter ett uppehåll och det kändes därför lite oroligt på söndag kväll när vi kommit till lägenheten.

Vi anlände till soptippen vid halv 7, placerade badkaret (som Julia målat rosa) på lämplig plats och lät Villiam sätta sig i det. Stackars Villiam är på många sett väldigt lik sin karaktär, men det finns tydliga skillnader. Bland annat så har han lite av en smutsfobi och ser ofta ut som att han svalt en citron när han ska smutsas ner inför tagningarna. Sen är det det där med småkryp också... Jag tror därför inte att soptippen någonsin kommer att bli ett ställe som Villiam trivs att vara på, men han gjorde sig bra i miljön och vi fick några riktigt snygga bilder på honom och tippen! Allt flöt på enligt planerna och trots att vi bara kunde filma på förmiddagen var alla nöjda och glada för att vi dragit igång igen! Det blir en fin liten film det här, så känns det nu.

Dagens tack går till Atleverket som släppte in oss innan soptippen öppnade för vanligt folk och lät oss filma var vi ville. Bilderna kommer från scriptakameran.

Måndag 6/7-09

Vi samlades i Örebro på söndagen den 5:e för att granska vår planeringen inför veckan. Meteorologerna spådde regn, regn och åter regn vilket skulle innebära en katastrof för oss som bara har exteriörer kvar. Trots de dystra väderleksrapporterna beslutade vi oss för att åka tillbaka till sommarstugan i gryningen och vänta ut regnet så vid halv tretiden begav vi oss ut på vägarna med moppen hängande på en förstärkt cykelkrok bakpå en av bilarna. Efter en dryg timme var vi framme, regnet öste ner och vi stannade kvar i bilarna och försökte hålla oss så pigga som det bara gick. Vid fem gick vi i alla fall ut, sminkade Villiam och ställde moppen på plats så att vi åtminstone kunde vänta utomhus. Vid ytterdörren stod vi sedan i gryningsljuset och betraktade regnet som föll ner över skogen, fint va det, men fel...Alla var nu rejält övertrötta och skrattade en aning för högt åt hela situationen så kl 6 öppnade Agne Sandberg ytterdörren och frågade vänligt som vi inte ville vänta inomhus och kanske få i oss lite kaffe och smörgåsar. Gissa om vi ville! Blöta som använda tvättsvampar släpptes vi in i värmen och bjöds på en rejäl frukost som avnjöts tillsammans med värdparet. De tyckte att det va jätteroligt att vi varit och filmat i deras stuga veckan innan och sa att det enda som försvunnit va EN gammal sliten toffel vilket inte gjorde så mycket då frun i huset hade tänkt köpa nya. Så plötsligt blev det tyst. Det smattrande ljudet från regndropparna mot taket hade upphört så hela teamet kastade sig ut genom dörren för att ta den efterlängtade bilden. Vi fick bara ett försök eftersom att pojkens gråa t-shirt sög åt sig av regnet och blev prickig, det hela tog mindre än en minut och sen va vi klara. Klockan va nu 7 och framför oss hade vi en timmes bilresa hem till lägenheten.

Dagen efter hade vi krismöte. Alternativen va att stanna kvar i Örebro och hoppas att meteorologerna hade fel eller att ta en veckas uppehåll och åka tillbaka till Stockholm. Problemet med att vara standby hela tiden utan några som helst garantier om att kunna filma är många, dels har vi inte tillräckligt med pengar för att kunna vara så ineffektiva, dels är det påfrestande för alla som jobbar med oss att vara uppbokade hela tiden trots att ingenting kanske blir gjort. Så vi fattade ett tufft beslut och ringde runt till alla för att meddela att vi pga. vädret tvingas ställa in och börja igen måndagen den 13:e. Så nu tar vi alltså paus och återkommer inte förens nästa vecka, hoppas att alla får en riktigt skön ledighet!

Dagens tack går så klart till Maja och Agne Sandberg för den goda frukosten och med den följer också en ursäkt för den borttappade toffeln. Bilderna kommer från min scriptakamera.

Efterrapport; ondsag 1/7, torsdag 2/7 och fredag 3/7

På onsdagen tog vi fler moppebilder på eftermiddagen och efter det blev det lite plock vid stugan. Det va en ganska lugn dag och mellan tagningarna lät vi oss underhållas av vår nya klapp-pojke Antons gitarrspel. På kvällen spelade vi in en scen på ängen och sen kom Magnus Blomkvist som ska spela läraren. Vi väntade på gryningen. En del sov en dryg timme men de flesta höll sig vakna med hjälp av kaffe och mackor med sylt. Klockan 4 på torsdagen satte vi igång med mordscenen, vi hann med 13 bilder på mindre än 2 timmar. Jag med min ordningsmani fick lite panik av all improvisation och alla ändringar, men Sanna och Sebastian visste så klart vad de höll på med och när vi var klara kände alla att vi gjort ett riktigt bra jobb. Att gå ifrån bildmanuset tycker jag är lite stressande och det kan kännas som att man tappar kontrollen, tur då att regissören och fotografen är så pass duktiga och överblickar bilderna så att det viktiga i scenerna ändå alltid kommer fram. Vår ovärdeliga inspelningsledare Adam har stor erfarenhet av teater och kom på ett sätt att få till slaget så att det verkligen såg ut som att läraren blev träffad. Vi fick dock ta om den bilden ett par gånger, som Villiam (pojken) själv sa: det tar liksom emot att slå någon i huvudet med en spade... I den sista bilden skulle Magnus bli träffad med aluminiumspaden på riktigt, det är en närbild som inte kan fakeas så vi hade tejpat fast en bit av ett liggunderlag på spadens undersida. Efter två tagningar sa Sebastian att han ville ha en tagning där Villiam skulle slå spaden "snabbare" mot huvudet på läraren, Magnus tittade skeptiskt på den exalterade fotografen och sa något om att enligt Newton så innebär en snabbare spade ett hårdare slag.... Sebastian sa att vi bara behövde göra det en gång. Magnus stod ut och den tredje tagningen blev kanonbra! Adrenalinet flödade och när vi va klara tittade vi på allt vi spelat in den morgonen innan det va dags att gå och lägga sig.

Klockan 20.30 började vi på torsdag kväll. Det va scenen efter mordet som behövde bli klar och även lite restbilder från stugan. Sen hade vi ljusvaka i ett par timmar, ingen sov eftersom att vi hade fått relativt många sovtimmar på dagen så vi satt på verandan och spelade gitarr och hade allsång. I gryningen bar det iväg ut på vägarna med mopeden. Det var dags för en av de absolut sista scenerna i manuset och morgondiset låg som en slöja över det vackra landskapet. Klockan 06.30 va vi klara och åkte tillbaka till stugan för att packa ihop och åka tillbaka till Örebro.

Veckans tack går till vår klapp-pojke/praktikant Anton Ahremalm. Och så Maja och Agne Sandberg såklart som hyrde ut sin fina sommarstuga till oss!

En hel vecka senare, och en efterrapport från måndagen den 29/6 och tisdagen den 30/6

Så var det söndag natt igen och det är svårt att förstå att det har gått en hel vecka sen vi åkte ut till sommarstugan. Mycket har hänt, en del saker får vi resta men det mesta blev faktiskt klart som planerat. Jag blev upphämtad i Degerfors på måndag eftermiddag av Sanna och Sebastian och tillsammans med resten av teamet åkte vi de dryga två milen till vår slutdestination, ett underbart litet trähus mitt ute i ingenstans som vår scenograf Julia hittat. 10 personen delade glatt på tre sovrum som fylldes med väskor, madrasser, rekvisita, plastpåsar, datorer, sladdar och ungefär allt annat som man kan tänka sig att ett filmteam kan behöva inför en hel inspelningsvecka. Allt kom med (förutom fotografens privata väska som blivit kvar utanför filmbasen i Stockholm) och såhär i efterhand kan jag bara förundras över att vi fick med oss allt tillbaka till Örebro igen med tanke på hur fullt huset varit. Vi började i allafall med att spela in en skymningsscen med moppen som vi egentligen redan tagit, tyvärr hade vi glömt bort kylväskan som skulle hänga på styret så det var bara att bita ihop, ta bilderna igen och i framtiden ha ännu bättre koll att all rekvisita verkligen kommer med. Vi tog sedan en paus på ett par timmar då det var för mörkt för att filma för att sedan sätta igång igen vid tre-tiden med en gryningsscen. I min scriptarapport läser jag att den sista bilden blev klar kl 04.40.

På tidagen regnade det på dagen vilket innebar en del väntan, Sebastian och Adam ljussatte, Sanna repade med Villiam och Maria och resten av oss gjorde så mycket vi bara kunde för att inspelningen skulle kunna sätta igång så fort vädret tillät. Tillslut kunde vi i allafall sätta igång och bortsett från en bråkig flytväst som inte ville ramla ur ett förråd (som egentligen va en toalett) på rätt sätt gick allt förvånansvärt enkelt. Vi tog 10 bilder på 3 timmar vilket gjorde att jag och Mathieu kunde åka ut på vägarna och ta VILT ljud utanför mataffären, aldrig förr har jag varit så pass medveten om hur mycket ljud det finns överallt. En "tyst" väg är oftast allt annat än tyst, det kan vara en envis fågel, en förbipasserande bil eller en bonde som jobbar över och dagens insikt blev att ljudet ofta kräver lika mycket tid som bilden.

Efteråt va det dags för en av nyckelscenerna i filmen, den då kvinnan sitter på golvet nedanför en säng där pojken ligger och målar i luften. Kvinnan ska vara berusad och hålla en lång monolog, stämningen va koncentrerad och alla va medvetna om att det här förmodligen var vår största utmaning hittills. Maria va lite nervös för att hon skulle komma av sig och Sanna lugnade bäst hon kunde genom att säga att vi kunde köra scenen om och om igen tills den satt. Så när "var så god att börja" sas va det nog ingen som trodde att det skulle bli bra på första tagningen, men oj så fel vi hade! Maria va helt fantastisk och trollband oss alla med en inlevelse som visar prov på vilka skådespelartalanger hon besitter, och hon kom ihåg varenda liten replik. När Sanna sagt "tack" applåderade alla i rummet. Allt gick så bra att vi han med en extra interiörscen innan det va dags att åka ut till ängen och filma i gryningsljuset. Tyvärr blev vi inte klara med den scenen då det blev för ljust, kl 05.30 va vi hemma och 5 minuter senare va huset knäpptyst och alla hade somnat.

Den första veckan, 22/6-28/6

Jag och Sanna åkte hem med kvällståget på fredagen. Under helgen jobbade vi och Sebastian med den nya inspelningsplanen för vecka två, hade möte med Mathieu Hebeisen som är vår nya ljudtekniker och funderade kring de praktiska sakerna inför scenerna i sommarstugan. Stugan vi har hyrt ligger en bit utanför Degerfors och kommer fungera både som inspelningsplats och bostad för hela teamet. Det är viktigt att vi hinner med alla interiörer som vi planerat in eftersom att vi inte kan använda stugan längre än tills på fredag i nästa vecka. Vi håller tummarna för att vädret blir fint och att vi lyckas hålla energinivån uppe trots sena nätter och tidiga mornar... Att spela in en kortfilm är ett enormt projekt och jag vågar inte ens tänka på hur mycket planering det skulle krävas för att göra en långfilm. Det är tur att vi har Bengt och Hans Danneborn bakom oss som med sin enorma erfarenhet delar med sig av sina kunskaper och kommer med ovärderliga råd. Jag har kommit fram till att resultatet till stor del beror av att man lyckas upprätthålla en positiv stämning inom teamet, man hamnar onekligen i "bubbla" som är stängd för folk utifrån och det är viktigt att alla trivs i den. Det här är till exempel första gången på flera år som jag glömmer bort att ta med mobilen dit jag går och de enda gångerna jag använder Internet är när jag uppdaterar bloggen. Intressen som inte har med filmen att göra ter sig plötsligt helt oviktig. Det kan såklart vara en konsekvens av att man blir trött och därav helt enkelt inte orkar, med om sanningen ska fram tror jag faktiskt att förklaringen är en annan. Vi jobbar med det vi älskar och det här är vårt första egna projekt, människor från alla håll och kanter offrar sin fritid och jobbar gratis, det är helt enkel ett stort ansvar vi tagit på oss och det ligger helt och hållet på oss själva att se till så att resultatet blir mödan värd och att alla blir nöjda. Det skulle vara ett stort misslyckande att släppa ifrån sig en film man själv bara är halvnöjd med när så många har lagt ner så mycket i projektet. Men det roliga är att det verkligen känns som att det här kommer att bli bra. Riktigt bra till och med.

Bilderna är tagna av mig under veckan och är såklart inte alls lika fina som Pers. Trevlig helg till er alla så skriver jag mer i veckan som kommer!